"Bubbla"(!)

Sebastian har gjort det som mÃ¥nga barn nÃ¥ngÃ¥ng lyckas med under barndomen. Han har förväxlat pappas ”Billy Boys” med nÃ¥got heeeelt annat. Pappan, som helt enkelt inte har ansträngt sig mycket för att gömma dessa bebishindrare som ibland kan vara nödvändiga att använda sig av. Den inte allt för dumma sonen kunde utan problem hitta pappans gömställe och ut ur sovrummet kom han rusandes med dessa ”Billy Boys” och ville frustrerat ha hjälp med att öppna klubban… Ja, det var precis vad han trodde att det var… Godisklubbor… det tycker han om sonen min. Mamman själv fullständigt avskyr dessa vedervärdiga, kladdiga och fantastiskt obehagligt kariesframkallande rackans godisklubbor. Förbannad var han när vi försökte ta denna ”bubbla” ifrÃ¥n honom och när vi inte ville hjälpa honom att öppna dem.

Krampaktigt höll han i sin nyfunna ”bubbla”, såååå arg när han inte fick äta den…

Mamman lyckades tillslut rycka dem ur händerna pÃ¥ honom, tack vare en riktig (mut)klubba som faktiskt fanns i detta hem. Den hade garanterat inte köpts hem av mamman själv utan är en generös gÃ¥va som oftast diverse försäljare är snabba med att ge barnen. Minns själv att vi ofta fick klubbor när vi gick till den lokala pizzerian och köpte pizza när vi var smÃ¥. Det tyckte jag var fantastiskt trevligt dÃ¥. Nu som förälder har jag drabbats av ett annat perspektiv att se pÃ¥ saker och ting… ;-) 

Med ”bubbla” i munnen kändes livet helt plötsligt bra igen för den lille killen och situationen med pappans ”Billy Boys” var som bortblÃ¥st…

Sköööönt tyckte mamman(!) När jag försökte förklara för honom att det INTE var nÃ¥gon klubba och han dÃ¥ inte ville acceptera det (och trodde att hans mamma försökte ljuga honom rakt upp i ansiktetet) ja, dÃ¥ kände jag att det är aningen tidigt att ge sig in i en föreläsning om ”blommor och bin” med den lilla 2-Ã¥ringen. Vi avvaktar med det ett tag till ;-) Mutklubban kändes trots att jag avskyr klubbor(!) som ett bra beslut i detta fall… Även fast det inte alls kändes bra… (Ibland ska man ju faktiskt bara säga nej till sitt barn! Jag tror pÃ¥ att man som vuxen ska bestämma väldigt mycket för de smÃ¥. Tror att det inger en trygghet hos barnet.)

Denna situation fick mig osökt att tänka tillbaka pÃ¥ när jag själv var liten. Minns väl att jag VARJE gÃ¥ng när jag följde med mamma och pappa och handlade försökte tjata till mig ett eller ett par paket ”Nam-Nam” banan, jordgubb eller lakrits eller andra diverse goda smaker som hängde sÃ¥ trevligt och inbjudande där framme vid kassorna. Det var ju SOLKLART att det var godis i dessa paket(!) Det kunde väl alla människor förstÃ¥(!)🙂 Men jag fick aldrig nÃ¥t sÃ¥nt paket av mamma och pappa. Inte nÃ¥n kompensation heller vad jag minns. De var duktiga pÃ¥ uppfostring mina föräldrar mÃ¥ste jag säga(!)😉

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s