Hur smakar en gammal tant?

Jo, det kan jag nu avslöja för alla er som undrar(!)  🙂

HÄR har ni svaret:

Ja, själv sa jag ju att den smakade konstigt, lite mer som soja. Men ”Den smakar gammal tant”, sa min man. (Ja, älskling, jag får nog bara ta och lita på ditt ord där. Själv har jag inga tidigare erfarenheter som jag kan styrka detta utlåtande med.) Men gott smakade den INTE(!) Det är inte ofta det kastas ouppätna saker i det här hemmet. MEN DENNA ÅKER UT, där brats på Stureplan häller sina fina skumpor för att verka coola och välbärgade, I VASKEN(!)  Gammeltant var ingen smak som gick hem i det här hemmet(!)  😉

Skåååålar…

… gör vi i vitaminbrus på Hansaallee idag(!)

Ja, nog hade man ju önskat sig nåt roligare i glaset(!)  😉  Men drinken är ju iallafall lite pimpad med sugrör och hjärtformade isbitar  😀  (Jag har MYCKET SVÅRT för sånt här brustrams. Vet att det egentligen är lönlöst att hålla på med sån skit. Men min man förstår ni HAN TROR VÄLDIGT STARKT PÅ DETTA BRUSANDE… Så jag gör det mest för att han ska bli glad… Vad gör man inte för kärleken?!)  😉

Ja, förkylningen from Hell har ju såklart slagit rot här hemma IGEN(!) Snorkalas, huvudvärk och nysfest som toppas av kräkframkallande hostningar ägnar vi oss åt för tillfället. Glamoröst värre. NEJ, ge dig av härifrån ditt rackans förkylningsvirus. Vi har fått nog av dig ditt äckel(!)

Hoppas ni andra har trevligare saker i era glas en lill-lördag som denna(!)  😉

Förlovningsdagsfirande och adoptionstankar i Luxembourg

Igår hoppade vi in i bilen och tog oss en liten tripp till Luxembourg. Något som vi har tänkt göra länge, men som inte har blivit av. För att se och uppleva det lilla lilla landet och träffa en av mannen mins gamle kollegor som bor där nu. Igår blev det äntligen av. Och igår var det även våran förlovningsdag… För ett år sen friade min man till mig. Och det måste ju bara firas(!)  😉

Jag och min man i Luxembourg. En fin stad tyckte vi. Roligt att se  🙂

Min man slog till med något som såg ut som en bättre burk kattmat typ whiskas style… (Det smakade tydligen gott iallafall!) Så nu ska han väl bli fin i pälsen och munfloran och allt vad whiskas brukar utlova  😀  Ett härligt glas inhemskt bubbel därtill också, och DET VAR RIKTIGT GOTT!   😉

Vi i Luxembourg(!) (Det är ALLDELES FÖR SÄLLAN man får till familjefoton!)  🙂

Den här lilla familjen borde snart bli lite större kan man tycka. Vi känner oss sugna på tillökning snart. Väl i Luxembourg igår kom jag även starkt in på tankar, seriösa tankar på att jag skulle vilja adoptera…

Ingen mindre än denna lilla OTROLIGT SÖTA unge som låg alldeles övergiven inne i en ruin.

Jag tog mig genast an fågelmammarollen och bar runt på den några dagar gamla ungen i hopp om att hitta mamman till den. Vi frågade alla vi mötte efter vägen, men ingen hade sett en andfamilj… VAD GÖR MAN DÅ? Vi tog oss ner till vattnet med sötnosen och hittade ett andpar som vi tänkte kunde ta hand om den (Dock känner jag FÖR VÄL till hur små ungar behandlas av dem som inte är deras mamma). Jag var LÄNGE VÄLDIGT INSTÄLLD på att vi skulle adoptera den lilla och ta med oss den hem… Men jag insåg svårigheten med det  😦

Satte den lilla längst ner på trappsteget ner till ån och efter en liten liten stund hoppade den i och simmade fram till de tilltänkta adoptionsföräldrarna. (Anknytningen gick dock inte så bra, jag ångrade såååå att jag hade släppt den lilla sötnosen till sitt öde och ropade efter den för att den skulle komma tillbaka till min trygga hand igen, men utan framgång. Fyyyy va dåligt jag mådde efter detta. Jag hoppas såååå att den klarar sig i denna grymma värld som vi lever i(!) Den såg stark ut i vattnet… men så ensam. Stackars lilla ensamma andunge(!) Du skulle ha följt med oss hem(!)  😦

Jag kan säga att det var nog tur att min lilla son sov när hela detta drama utspelade sig. Annars hade vi troligtvis haft en and i familjen vid det här laget. Och det hade nog inte varit så lyckat…

GRATTIS TILL ALLA SVENSKA MAMMOR IDAG(!)

Och framförallt ETT STORT GRATTIS TILL MIN MAMMA som har gjort ett fantastiskt jobb som mamma till mig! Tusen tusen tack för att du satte mig till världen!! (Jag vet att det var en utdragen, jobbig och invecklad sätesförlossning!)

Taaaack för allt du har gjort för mig genom åren!! En liten morsdagspresent väntar här hemma på dig men den får du vänta på tills om en vecka när du kommer hit  🙂

Kramar i massor till min mamma och alla andra fina mammor därute idag!!

🙂

Solig fotbollslördag(!)

Uppställning på gården: Pappan och barnet spelar boll och mamman sitter och solar och myser lite. Som det ska vara tycker jag(!)  😉

Pappan drillar sonen och försöker pedagogiskt visa hur det här med fotbollslir ska gå till… (Sonen skrattar dock mest åt pappans bambidribblingar)  🙂

Pappan passar också på att lära ut hur man skjuter bollen på den solande mamman… Perfect parenting(?) Och klirrrrr lät det när pappans iPhone som mamman fotograferade med då föll i marken (Nej, men det hade varit rätt åt honom!)   😉

Den lille lyssnade skötsamt på sin far och försökte sig på samma bedrift… (Men har TACK O LOV inte samma klipp i skottet ÄN SÅ LÄNGE!)   😉

Men snart mamma, ska du nog få en boll i ansiktet av mig också(!)

Tack så mycket pedagogiska pappan för dagens framgångsrika uppfostran(!) Hur var det nu, skulle vi vara ett team i detta arbete(?) Tveksamheten är total(!)  😉

Den obligatoriska fredagskorven och ett djuriskt fodral

Nuuuu var det fredag igen… Och min lille kille blev febrig under natten och då är det ju brukligt att spendera dagen i LUGN OCH RO med sin mamma och inte på Krippen. MYSIGT har vi haft det. En utflykt till ett närliggande köpcentrum som innebar en t.o.r tågresa som uppskattades högljutt av den lille. Väl där shoppade vi sparsamt och den lille sov lugnt och skönt i vagnen. Sen när vi kom tillbaka in till stan var det dags för den obligatoriska fredagskorven på marknaden på Schillerstrasse. (Jag försökte verkligen få honom att gå med på att äta nånting annat, själv är jag nämligen rätt trött på korv, men det gick minsann inte för sig. Högljudd var han även då, fast i protestform denna gång. Så en Bratwurst, bitte, fick det bli!) Ja det är ju viktigast att den ena av dessa två parter blir nöjda för jämnan (FÖR ALLAS SKULL!)  😉

En febrig liten kille som med fördel klappas medhårs(!) Nöjd med korv och vunnen maträttsfight  🙂

Ja, det fanns fler som var intresserade av våran wurst. Och min lille kille är MYCKET generös mot alla former av fåglar vilket hans mamma inte är riktigt lika förtjust i (ja, i fåglarna och att dra åt sig deras uppmärksamhet alltså! Äckliga djur!)

Att parkera för att äta korven ALLDELES BREDVID en väl trafikerad väg är också optimalt tycker den lille. Gratis underhållning av hög rang, tycker han(!)  🙂

Jag sa att det blev sparsamt med shopping på dagens köpcentrum… Men ett litet plagg lyckades jag allt inhandla till mig själv. Kändes på nåt sätt som en fantastiskt bra uppladdning inför den stundande helgen…  😉

Ett djuriskt fodral(!) Mitt första(!) Och det här med jumpsuit är heller inget som jag lyckats förlika mig själv med innan. Men idag kände jag för att göra något crazy. Hur som helst så har jag alltid hört från alla modegurur att man bara SKA HA något sådant djuriskt plagg i sin garderob. Men jag har inte fallit för denna propaganda innan. Kanske dags att släppa ut djuret inom sig när man är 29 år (BÄTTRE SENT ÄN ALDRIG!)  😀

Med detta vill jag önska alla fina raringar EN ALLDELES GALET BRA OCH HÄRLIG HELG(!)

🙂

Kan INTE klaga…

… på min fönstertvätt här hemma längre efter dagens observation…

Den här killen har det BETYDLIGT JOBBIGARE än vad jag har det med mina ynka 12 fönster som tar mig ca 1 timme att tvätta. Den här stackaren får garanterat hålla på i minst en vecka, MED LIVET PÅ EN LINA(!)

Tummen upp fick han för sitt fönsterputsande av den svettiga mamman(!)  🙂

Han gav mig mycket underhållning under mitt träningspass. Jag agerade även cheerleader och hejade friskt på honom dessutom. Han var säkert mycket nöjd och flirtade flitigt med den svettiga mamman. (Om jag flirtade tillbaka? Nej, men inte skulle väl jag älskling!)  😉  Dock var jag väldigt spänd över att få se honom halka och åka ner för väggen likt en vattenrutschkana… Ja, nej, jag skulle inte vilja ha hans jobb(!)

Klaga kan jag för övrigt INTE göra på nåt just nu(!) Jobbar gör jag ju inte nu för tiden(!) Och nu när min kära lilla son har börjat på Krippen och har varit där själv denna veckan så har ju mamman fått mycket egentid… Och det har bara varit såååååå underbart och ljuvligt skönt(!) NU är jag lyxhustru på riktigt(!)  🙂

JAG ÄLSKAR MITT LIV(!)  🙂

Taaaack min älskade man för att du ger mig den här möjligheten(!)

YOU GIVE ME THE WORLD BABY(!)  🙂

(Ja, just på den här bilden ser vi ju ut som två slitna mongos, jag vet! Men jag tyckte att det var så fyndigt med jordklotet i bakgrunden!)  😉

YOU AND THIS LITTLE GUY ARE MY UNIVERSE(!) (Ja, och den där fönsterputsaren som förgyllde mitt träningspass idag såklart!!)  🙂

The little guy fick för övrigt sin mamma att gråta glädjetårar idag när jag hämtade honom på Krippen. (En stor anledning till att mitt liv känns så underbart är ju självklart för att mitt lilla hjärta också mår så bra med sitt liv!) Första sovningsförsöket på Krippen idag. Jag hade ABSOLUT INGA HÖGA FÖRVÄNTNINGAR inför detta(!) Höll min telefon MYCKET nära mig hela tiden och stod i startgroparna för att springa dit och hämta ett förtvivlat barn i förtid. Men ingen ringde. Jag gick dit på förutsatt tid. Barnet sov när jag kom dit. Med de andra barnen. I det lilla sovrummet. På sin lilla madrass. Med sin ”tuttis”, ”bamba” och ”bilen”. Han hade lagt sig ner och somnat utan några som helst protester. Och har heller inte så mycket som fällt en enda tår under denna inskolning. JAG ÄR MÄKTA IMPONERAD OCH STOLT ÖVER MIN ÄLSKADE SON(!) VÄRLDENS BÄSTA OCH FINASTE(!)  🙂

Socialfall(?) språkförbistringar och beachövning i sandlådan

Ja, det är inte helt lätt för mig med det tyska språket ännu. Vi har bott i Tyskland i 1,5 år… Men det är inte så att jag FULLSTÄNDIGT behärskar detta för mig utländska språk än(!) Det gör sig påminnt i olika situationer mer än andra. Och Tyskland är i mina ögon ett mycket invecklat land när det kommer till pappersexercis och andra processer som inte alls liknar svenska förhållanden. (TACK O LOV FÖR ALLA ER SOM BOR I SVERIGE VILL JAG OCKSÅ TILLÄGGA!!)  😉

Det är mycket utvecklande att flytta utomlands. Ett stort äventyr. Och sen vi flyttade hit har jag gråtit en och annan tår när jag inte har förstått saker och ting. Alla papper och allt skit som ska fyllas i där instruktioner SÅKLART bara finns på tyska och där i många fall inte ens tyskarna själva begriper sig på hur det ska fyllas i (kan liknas med den svenska försäkringskassan, bara det att det är i ALLA sammanhang!)  😉  Papper, stämplar och fan och hans moster som ska besökas för bokföring och ja, jag orkar inte ens berätta mer(!) Hur som helst så grät jag även några tårar över detta skit som jag nu skulle ägna mig åt nu när vi har börjat på förskolan här i Tyskland. Spetsade mina öron ordentligt när fröken på Krippen pratade med mig om alla saker som nu var nytt för oss i detta sammanhang, alla papper gicks noggrannt igenom. Jag blev informerad om att jag skulle gå till ett ställe… Nån form av ”Jugentlichen hmhm hm” med ett papper och sen skulle det bestämmas hur mycket vi skulle betala för barnomsorgen… Ja, jag tog ingen närmare notis och ifrågasatte inte det minsta. Jag är så införstådd vid det här laget att papper ska till Tysklands alla hörn, och nu när detta nya kapitel startar i vårat liv så var det väl självklart också fallet att det skulle härjas iväg med fler papper i detta fantastiska pappersland. Datoristerat? NEJ, inte särskilt mycket! Så jag stormade dit med pappret i ösregn i förra vecka och där var det väl självklart inte bara att lämna in nåt papper. NEJ, NEJ, NEJ… men boka in en tid med en handläggare gick bra(!) Ja, den dagen hatade jag Tyskland(!) HUR kan allt behöva vara så invecklat(?)

Idag var det dock dags för detta möte och vi hade betat av listan av dokument som skulle infinna sig i min pärm när jag gick dit. Ja, det var ju inte en sak precis. Passkopior på samtliga familjemedlemmar, lönespecar från 3 månaders av min mans arbete, hyreskontrakt, barnbidragsspec, kontraktet från Krippen med hur mycket det kostar där för oss, papper över att vi är skrivna här i Frankfurt, över vilka försäkringar vi har och hur mycket vi betalar för dem, ja, också ville de även ha födelsebevis på Sebastian (sånt sysslar vi ju inte riktigt med i Sverige längre!) 😀  Ja, jag kan inte annat än att skratta åt detta nu. Och det var precis vad jag och denna dam på detta, någon form av socialkontor, gjorde när vi satt där när jag lade fram mina papper. Jag började genast med att berätta att jag egentligen inte har förstått varför vi var där. Att jag bara hade blivit meddelad av dagisfröken att jag skulle gå dit med pappret och att det sen skulle bestämmas hur mycket vi skulle betala.

Faktum var att jag var där för att ta reda på om vi skulle få nån kostnadslättnad från de sociala myndigheten eller om vi skulle få betala våran barnomsorgskostnad på 213 Euro i månaden själva. TYDLIGEN(!) 😀 Det blev en trevlig skrattfest när hon tog upp min kära mans lönespec och såg summan på densamma och jag då förstod varför vi var där och hon snällt meddelade att vi INTE skulle kunna få nån betalningslättnad. Han tjänar bra din man(!) Ja, det gör han(!) Punkt.  😀

 

Min lilla kille tyckte dock att det var ett fantastiskt trevligt väntrum på denna socialförvaltning och skulle säkerligen vilja gå tillbaka dit fler gånger(!)  😀

Det känns ju också tryggt att nu ha träffat en MYCKET trevlig handläggare där så att vi vet vart vi ska vända oss om vi behöver det nån dag…  😉

På vägen hem när skrattanfallet hade lagt sig stannade vi på en liten mysig lekpark och beachövade oss lite inför den kommande, enormt efterlängtade Spaniensemestern om en månad…

En underbart solig (ROLIG!) och fin dag har det verkligen varit idag(!)  🙂

Övar sig på att tycka om känslan av sand mellan tårna  😉

 

"Koka kaffe" och hinkhatt i badkaret

Det är ljuvligt att följa och framförallt att lyssna på den lille när han leker numera… I badkaret är det en fröjd att se honom, det totalt orädda vattendjuret som oberörd drar in kallsup efter kallsup och plaskar och härjar och leker.

Hinken ska alla gånger sitta på huvudet(!)  🙂

På väg ner för att ”koka kaffe” som är en riktig favoritaktivitet. Ja, ”koka kaffe” hette det iallafall när jag var liten. Det var ju en sån vattenaktivitet som ingick i ett av de där simmärkerna (grodan om jag inte minns fel!) som man enträget ansträngde sig för att få köpa till medaljtavlan  😀

Känner igen mig själv så väl från när jag var liten. Och sånna saker är ju alltid extra roligt (oftast iallafall!) att se i sitt eget barn. Diverse prylar pyntade jag mitt eget (och min brors) huvud med… Pottan eller cykelkorgen var ingen ovanlig syn på mitt (och/eller brorsans) huvud… Härliga minnen(!)  🙂