Förlovningsdagsfirande och adoptionstankar i Luxembourg

Igår hoppade vi in i bilen och tog oss en liten tripp till Luxembourg. Något som vi har tänkt göra länge, men som inte har blivit av. För att se och uppleva det lilla lilla landet och träffa en av mannen mins gamle kollegor som bor där nu. Igår blev det äntligen av. Och igår var det även våran förlovningsdag… För ett år sen friade min man till mig. Och det måste ju bara firas(!)  😉

Jag och min man i Luxembourg. En fin stad tyckte vi. Roligt att se  🙂

Min man slog till med något som såg ut som en bättre burk kattmat typ whiskas style… (Det smakade tydligen gott iallafall!) Så nu ska han väl bli fin i pälsen och munfloran och allt vad whiskas brukar utlova  😀  Ett härligt glas inhemskt bubbel därtill också, och DET VAR RIKTIGT GOTT!   😉

Vi i Luxembourg(!) (Det är ALLDELES FÖR SÄLLAN man får till familjefoton!)  🙂

Den här lilla familjen borde snart bli lite större kan man tycka. Vi känner oss sugna på tillökning snart. Väl i Luxembourg igår kom jag även starkt in på tankar, seriösa tankar på att jag skulle vilja adoptera…

Ingen mindre än denna lilla OTROLIGT SÖTA unge som låg alldeles övergiven inne i en ruin.

Jag tog mig genast an fågelmammarollen och bar runt på den några dagar gamla ungen i hopp om att hitta mamman till den. Vi frågade alla vi mötte efter vägen, men ingen hade sett en andfamilj… VAD GÖR MAN DÅ? Vi tog oss ner till vattnet med sötnosen och hittade ett andpar som vi tänkte kunde ta hand om den (Dock känner jag FÖR VÄL till hur små ungar behandlas av dem som inte är deras mamma). Jag var LÄNGE VÄLDIGT INSTÄLLD på att vi skulle adoptera den lilla och ta med oss den hem… Men jag insåg svårigheten med det  😦

Satte den lilla längst ner på trappsteget ner till ån och efter en liten liten stund hoppade den i och simmade fram till de tilltänkta adoptionsföräldrarna. (Anknytningen gick dock inte så bra, jag ångrade såååå att jag hade släppt den lilla sötnosen till sitt öde och ropade efter den för att den skulle komma tillbaka till min trygga hand igen, men utan framgång. Fyyyy va dåligt jag mådde efter detta. Jag hoppas såååå att den klarar sig i denna grymma värld som vi lever i(!) Den såg stark ut i vattnet… men så ensam. Stackars lilla ensamma andunge(!) Du skulle ha följt med oss hem(!)  😦

Jag kan säga att det var nog tur att min lilla son sov när hela detta drama utspelade sig. Annars hade vi troligtvis haft en and i familjen vid det här laget. Och det hade nog inte varit så lyckat…

Annonser

One thought on “Förlovningsdagsfirande och adoptionstankar i Luxembourg

  1. Vilken fin liten historia om lilla andungen… hoppas att han klarar sig fint och vem vet, kanske träffar han sin mamma igen, tack vare dig! =)
    Vilka fina bilder du bjuder på, det uppskattas =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s