M A G I N F L U E N S A (!)

Jag vill börja med att be om ursäkt för det mindre vackra språket som kommer att förekomma i detta blogginlägg(!)

Men det var väl en riktig skit och kräkhelg detta(!) Där pojkarna i familjen stått för det först nämnda och jag tog mig an det andra… M A G I N F L U E N S A är vad jag pratar om. Ett helvetets påfund till åkomma(!) Ont i varje kroppsdel och en utmattning som inte är av denna jord hör också till detta helvetets påfund. DET VAR LÄNGE SEN JAG KÄNDE MIG SÅ, SCHLAPP SÄGER MAN PÅ TYSKA, OCH SLAPP/ORKESLÖS ÄR NOG PRECIS HUR MAN BÄST BENÄMNER MITT NUVARANDE TILLSTÅND. Pojkarna red ut sina matcher mot åkomman ganska fort och kände sig igår fit for fight igen. Till skillnad från mamman som liksom red in i stormen igår. Att dessutom drabbas av något så vedervärdigt som detta när man är gravid är liksom inte mänskligt(!)

För att inte riskera att inte hamna på listan över ÅRETS MAMMA i år så tog jag mig även för att BAKA PEPPARKAKOR MED MIN ENERGISKA BLIVANDE 3-ÅRING IGÅR (Ja, jag hade lovat honom att vi skulle baka i helgen och står självfallet för mitt ord. DUMDRISTIG SOM JAG ÄR!) Vinkade av pappan som skulle få gå på bio. Det var han värd(!) Kände sen efter om det fanns några krafter i denna gravida, maginfluensahärjade kropp för att baka dessa pepparkakor… Jooo(?) men det skulle nog gå… Det är ju simpelt att baka pepparkakor på redan färdig pepparkaksdeg… Igång satte vi och när jag tänkte att krafterna skulle räcka till detta bak… JA, DÅ VAR DET BARA EN LITEN DETALJ SOM JAG INTE HADE TÄNKT IN I DEN PLANEN… DEN ENERGISKA BLIVANDE 3-ÅRINGEN , ”HJÄLPREDAN”…

Ja, hur som helst så blev det iaf en liten burk med pepparkakor… På burken står även ”Med kärlek”… men jag skulle nog hellre i detta fall vilja uttrycka ”Med livet som insats”(!) Två plåtar orkade vi med… efter två avbrott i form av blodtryckfall-och-ligga-med-benen-högt-i-soffan.

Ja, det var ingen smart idé det där baket inte. Det kan jag erkänna(!) Men sonen var iaf mycket nöjd med sin mamma för att hon tog sig igenom det där baket. Så lite värt var det iaf tycker jag  ;-)  Han var helt enkelt lyrisk över dessa kakor: ”De var jättegoda!” sa han vid upprepade tillfällen medans han gladeligen tuggade i sig dessa med kärlek bakade pepparkakor, med mamma sin liggandes utmattad bredvid honom på soffan.

Ja, det får bli allt för nu… Nu ska jag återgå till att må som en liten räka och förhoppningsvis lyckas trycka in mig nåt som bebisen i min mage förmodligen kommer att bli överlycklig över… Jag återkommer när krafterna är tillbaka.

Ha det gott så länge fina ni(!)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s