Kanonkulan

Det ÄR skillnad på första och andra graviditeten. Det är ett stort konstaterande på många plan. STORLEKEN och TILLVÄXTEN AV KANONKULAN är i allra högsta grad en skillnad nu mot förr. Det var så tydligt att buken redan efter graviditetstestet och graviditetshormonernas intåg liksom slappnade av och blev… ja, slapp och gjorde sig redo för att spännas ut. Det blir också mer och mer tydligt hur buken minns hur denna utspänning ska gå till och det känns på nåt sätt som att det går dubbelt så fort. Nu är jag i v.20 och jag ser lika gravid ut som jag gjorde i v.30 förra gången. Spänsten i bukhinnan är som bortblåst och graviditeten frodar i min mage som om jag gick på nån bättre form av raketfoder. Ja, ja, det är väl bara att gilla läget och hoppas att den lilla trivs därinne i kanonkulan. Desto mindre roligt var det dock nyss när jag försökte prova lite kläder inför den stundande Sverigeresan. DET GICK DÅLIGT. Vi behöver inte gå in närmare på den punkten. Men till alla som fäller kommentaren när de ser mig att ”Ooooo du har ju bara mage!” så vill jag bara säga ”NEEEEEEEEEEEEEEJ, så är det inte sörrni!”  😉  Min man har också tydligt observerat skillnaden i tillväxt av sin fru under denna graviditet och påtalar för varje dag han kommer hem från jobbet att ”Det har gått fort med din mage den här gången!” och ”OJ va det syns på din mage nu!” Ja, han är lika chockad han som min kära före detta lilla kropp. Duktig är han dock som påtalar tydligt att DET ÄR MIN MAGE SOM BLIR STOR. Han kan det här med kvinnor och psykologi tydligen…  😉

Gravid v.29 2009 Gravid med mitt första barn v.29.

Gravid v.20 2012Gravid med mitt andra barn i v.20.

Ja, när jag ser det såhär så kanske den står mer ut i v.29 första graviditeten än vad den gör nu… Avgör själv. Men skillnaden är iallafall att det under förra graviditeten inte ens började synas att jag var gravid förrän i v.20. Ser man hur jag ser ut nu i v.20 så råder det ju inga som helst tvivel om den saken(!) Min pappa såg mig härom dagen i profil och trodde då att det var dags för förlossning snart… Jag skrattade åt honom då. Men när jag ser hur jag ser ut själv så kan jag faktiskt förstå honom… But there’s a lot more to come…  😉

Än så länge har jag klarat mig utan bristningar på magen, PEPPAR, PEPPAR(!) Men jag går nu in i en intensivsmörjningsfas och kan bara hoppas att de fortsätter att lysa med sin frånvaro i takt med den raketartade tillväxten av kanonkulan. Har dock MYCKET SVÅRT ATT TRO ATT SÅ BLIR FALLET(!)  😉

MED DETTA RESONEMANG VILL JAG AVSLUTA DENNA VECKA OCH ÖNSKA ER ALLA EN KANON FIN HELG(!)

Det ska jag, min man och min son och kanonkulan ha(!)  🙂

Sen bär det av till Sverige och jag tar säkerligen ut lite bloggsemester från och med nästa vecka  😉

2 thoughts on “Kanonkulan

  1. Grattis till kanonkulan! Det ser ju verkligen bara ut som att endast magen ”poppat” på dig, fint!

    Gillar verkligen din blogg, både att läsa om din graviditet då jag själv är i v11 och för att jag funderar på att utbilda mig till barnmorska. Både min sambo och jag är inom flygbranschen och det är inte hållbart med barn att båda är så mycket hemifrån.

    Så jag är lite nyfiken. Saknar du ditt jobb? För vad jag förstår har du arbetat i Sverige? Jobbade du på sjukhus eller privat klinik? Vägen till barnmorska då man utbildar sig i Sverige är ju lång, hoppas de kommer ändra det till systemet de har i Danmark, som är en direktutbildning på 3,5 år.
    Lycka till med lilla/stora kulan! Ser fram emot att följa dig! Med vänlig hälsning, Julia

    • Va roligt att höra att du tycker om bloggen Julia! 🙂 och grattis till dig o din kille till graviditeten!! Det är häfttigt o mäktigt! Likväl är barnmorskeyrket där man har möjlighet att möta detta mirakel dagligen. Jag kan absolut sakna mitt jobb ibland. Jobbade för förlossningen på Danderyds sjukhus innan vi flyttade utomlands. Fantastiskt spännande! Sen dess har jag bara jobbat med projekt här i Frankfurt när det gäller mitt yrke. Annars njuter jag av att kunna ägna familjelivet maximal tid som hemmafru just nu. Jobba kommer jag att få göra igen 😉
      Utbildningen är lång. Först 3 år till sjuksköterska o sen ytterligare 1,5 års specialicering för att bli barnmorska. Förstår hur ni känner nu när ni ska bli föräldrar. Då måste man ju plötsligt bli väldigt praktisk o planerande. Beroende på vart du vill jobba som barnmorska så finns det ju andra möjligheter att jobba dagtid på diverse mottagningar. För min del på förlossningen så är dock arbetstiderna ingen fördel. Men vill man så går ju det mesta.
      Lycka till med både graviditet, det kommande föräldraskapet o yrkesvalet!! Hör av dig igen om du har fler funderingar.

      Mvh
      Barnmorskamammaolyxhustru

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s