Kanonkulan

Det ÄR skillnad på första och andra graviditeten. Det är ett stort konstaterande på många plan. STORLEKEN och TILLVÄXTEN AV KANONKULAN är i allra högsta grad en skillnad nu mot förr. Det var så tydligt att buken redan efter graviditetstestet och graviditetshormonernas intåg liksom slappnade av och blev… ja, slapp och gjorde sig redo för att spännas ut. Det blir också mer och mer tydligt hur buken minns hur denna utspänning ska gå till och det känns på nåt sätt som att det går dubbelt så fort. Nu är jag i v.20 och jag ser lika gravid ut som jag gjorde i v.30 förra gången. Spänsten i bukhinnan är som bortblåst och graviditeten frodar i min mage som om jag gick på nån bättre form av raketfoder. Ja, ja, det är väl bara att gilla läget och hoppas att den lilla trivs därinne i kanonkulan. Desto mindre roligt var det dock nyss när jag försökte prova lite kläder inför den stundande Sverigeresan. DET GICK DÅLIGT. Vi behöver inte gå in närmare på den punkten. Men till alla som fäller kommentaren när de ser mig att ”Ooooo du har ju bara mage!” så vill jag bara säga ”NEEEEEEEEEEEEEEJ, så är det inte sörrni!”  😉  Min man har också tydligt observerat skillnaden i tillväxt av sin fru under denna graviditet och påtalar för varje dag han kommer hem från jobbet att ”Det har gått fort med din mage den här gången!” och ”OJ va det syns på din mage nu!” Ja, han är lika chockad han som min kära före detta lilla kropp. Duktig är han dock som påtalar tydligt att DET ÄR MIN MAGE SOM BLIR STOR. Han kan det här med kvinnor och psykologi tydligen…  😉

 Gravid med mitt första barn v.29.

Gravid med mitt andra barn i v.20.

Ja, när jag ser det såhär så kanske den står mer ut i v.29 första graviditeten än vad den gör nu… Avgör själv. Men skillnaden är iallafall att det under förra graviditeten inte ens började synas att jag var gravid förrän i v.20. Ser man hur jag ser ut nu i v.20 så råder det ju inga som helst tvivel om den saken(!) Min pappa såg mig härom dagen i profil och trodde då att det var dags för förlossning snart… Jag skrattade åt honom då. Men när jag ser hur jag ser ut själv så kan jag faktiskt förstå honom… But there’s a lot more to come…  😉

Än så länge har jag klarat mig utan bristningar på magen, PEPPAR, PEPPAR(!) Men jag går nu in i en intensivsmörjningsfas och kan bara hoppas att de fortsätter att lysa med sin frånvaro i takt med den raketartade tillväxten av kanonkulan. Har dock MYCKET SVÅRT ATT TRO ATT SÅ BLIR FALLET(!)  😉

MED DETTA RESONEMANG VILL JAG AVSLUTA DENNA VECKA OCH ÖNSKA ER ALLA EN KANON FIN HELG(!)

Det ska jag, min man och min son och kanonkulan ha(!)  🙂

Sen bär det av till Sverige och jag tar säkerligen ut lite bloggsemester från och med nästa vecka  😉