Inväntar det svenska lösgodiset…

Påskladdning

… som ska fylla det STORA påskägget på bordet som kommer flygandes med mor, far och bror snart(!) Och som säkerligen kommer att tömmas de närmaste dagarna(!)   🙂

Årets påskris

Årets påskris(!) Är mycket nöjd över denna kreation som nu står och pryder den lilles bord. Gud va påskigt och mysigt vi ska ha det hela långa helgen(!)  🙂

Sen måste jag bara berätta historien bakom detta fantastiskt fina ris. Jag lurade ut min kära lilla son på en stöldhärva i naturen igår. Ja, här finns ingen allemansrätt och allt vad det nu heter i Sverige inte… Nej, här får man snällt gå och köpa sitt ris hos blomsterhandlaren… Men det var den här kvinnan för lat för att göra igår. Dålig mamma som lurar ut sin son på sådana kriminella banor? Ja, kanske det. Men lite spänning ska man väl ha i livet ibland(!) Och om han stannar vid att beröva naturen från en näve påskris en gång om året och inte blir mer kriminell än så så skulle jag ändå vara mycket nöjd med honom(!) Inga arga tyskar med hyttande nävar stötte vi på under denna aktion heller… SKÖNT(!)  😉

Ja, ja, stulet påskris… Den bjuder jag på(!)

HÄRMED ÖNSKAR JAG ER ALLA EN RIKTIGT GOD OCH GLAD PÅSK(!)

🙂

Gör ingenting som jag inte skulle ha gjort så ska det nog gå riktigt bra i påskhelgen ska ni se  😉

Kalaspremiär utan föräldrar

Idag var det dags för min stora kille att gå på barnkalas själv utan föräldrar när hans kompis Lilly firar 4 år. Han ställde sig lite tveksam inför detta på vägen hem från Kinderhaus och tyckte allt att mamman i de rosa byxorna var så pass kalasklädd så hon också kunde följa med på kalaset. Men när vi väl kom hem och bytte om var det inte tal om något sånt mer. Han skulle gå på kalas själv(!)

Världens finaste kalasunge

Världens finaste kalaskille(!) Blir rörd till tårar över detta fantastiska barn(!)

In rusade han sen och sa hejdå till sin mamma. Förväntansfull och med massor av bus i blicken. Och paparazzimamman hann precis kasta in kameran och bränna av ett kort på tillställningen innan jag med världens största leende på läpparna och med det av stolthet varmaste hjärtat gick ut genom dörren…

Den skötsamma pojken, det är min pojke!

Ja, den blev grumlig bilden. Det var inte den stadigaste av händer som hastigt brände av detta foto. Men trots dålig skärpa så är den så talande denna fantastiska bild. Ja, det är mitt barn som skötsamt sitter i soffan och iaktar de andra galenskaperna i form av en bulle av barn på golvet (barn som redan känner varandra från dagis), och en annan kille som vägrar släppa taget om sin mamma. Vad kan jag säga? STOLTASTE MAMMAN, DET ÄR JAG DET(!) (Sen är jag väl medveten om att denna bild bara om några minuter kommer att se helt annorlunda ut och att mitt barn kommer att vara ett av de svettigaste barnet när kalaset väl tar slut sen). Han kommer att ta över den där tillställningen. UTAN TVEKAN. Men att han börjar med att 1. Modigt lämna sin trygga mamma. 2. Sätta sig i soffan och iakta de andra och känna in situationen, läsa av… Det gör mig enormt stolt och får mig att känna att han är otroligt socialt och kommersiellt kompetent min son(!)  🙂

UNDERBAR KÄNSLA AV KÄRLEK ATT FÅ VINKA AV SITT BARN I DETTA LÄGE(!) SÖTASTE, GLADA VINKNINGEN FRÅN HONOM SITTANDES I SOFFAN VAR DET JAG FICK MED MIG SIST PÅ MIN NÄTHINNA NÄR JAG GICK DÄRIFRÅN. LYCKA(!)  🙂

SER FRAM EMOT ATT FÅ HEM DEN SVETTIGA, GLADA KALASKILLEN SEN(!) Men först intar Tant Cerise viloposition i soffan nån timme till  😉

Nerbantade och snåla tant cerise

Tant cerise

Här är hon, Tant Cerise!  🙂

Nerbantad?

Bantat bort en juvel

Icke, hon är lika rund och go som vanligt (ja, eller blir väl egentligen rundare och goare för varje dag som går rättare sagt!) Det enda som bantats bort är en juvel på ringfingret… Numera stoltserar jag bara runt med min tunna brilljantrad till vigselring och känner mig lite naken. Har fint lagt förlovningsringen på hyllan då det liksom spänner på även under ringarna… Sorry älskling!  Ska dock genast sätta på mig den igen när detta äventyr är över(!)   😉

Hon verkar fasligt förtjust i cerise den här damen… Mmmm… Det är också en ny sida av mig. Annars brukar jag mer hålla mig till naturnära färger. Tantvarnig? Ja, kanske  😀  Senaste inköpet i cerise är dessa fantastiskt fina(?) mamabyxor…

Cerisa mamabyxor

Färgklicken

Ja, vad ska man säga om dessa? De är iallafall sköna, väldigt sköna. Pigg färg(!) Detta var i ärlighetens namn ett riktigt snåldrag. Bra rea på dessa kan jag meddela(!) Och nu hade jag liksom inte tänkt inhandla några mer mamakläder… Men kände ändå att det var lite kris på byxfronten och slog därav till på dessa skönheter som inte på något sätt drabbade ekonomin negativt. Min snälla fina man (utan vetskap om prisfyndet!) fick se dessa på imorse och sa i vanlig ordning att han tyckte att jag var fin i dem. Han tycker att jag passar i den här färgen. Han är världens finaste min man(!) Återigen ett bevis på att han har förstått sig på den psykologiska skolan av vad man ska och inte ska säga till sin gravida fru. MVG älskling(!)  🙂

Ja, och när han blir varse om prisfyndet efter denna bekännelse kommer han även att bli ännu mer stolt och glad över sin ekonomiska fru…  😉

Ja, de kommer nog inte sitta på så länge till dessa mamakläder. Sen är det bara för mina kära gravida vänner att slåss om tillgången till dessa cerisa skönheter… Först till kvarn får dessa pigga, sköna brallor(!)

🙂

Storstruten

Storstruten och lillkillen

Glassmonstret

Det rådde inga som helst tvivel om att aptiten var tillbaka i den lilla kroppen idag. På utflykten till NWZ skulle han promt ha den största struten av alla i glassdisken. Ja, varför inte se vad kistan går för tänkte den generösa mamman (och kanske vid den storleken blir det även nåt över till mamman som numera är totalt utan karaktär när det kommer till allt onyttigt som kan intagas!)  😉

Ja, ovanstående tjockisbeteende var alltså tankar från den kvinna som innan avfärd till utflyktsmålet hade grava problem med att klämma ner det nytillkomna hullet i mammajeansen som nu är på bristningsgränsen… USCH(!) Känner obehagskänslor inför det kommande återtåget till my old body… Det lär bli en utmaning som heter duga(!) Och jag SKKKKKKKKKKKAAAAAA med hjälp av jävlarenamma och ett nytt leverne med diverse nyttigheter som hälsosam kost, motion och träning. The key to success inom området(!)

WISH ME LUCK(!)

🙂

Kreativa ådran kurerar

Idag i denna kurerande stund i hemmet begav jag mig ut på oprövat vatten med min mer vilda än tama son. Måla med vattenfärger. Och den aktiviteten gick verkligen hem. Han målade och skapade på papper efter papper likt en kreativ mini Picasso. Roligt att se och UNDERLIGT NOG INTE ALLS SÄRSKILT FÖRENAT MED KLADD OCH NERSMUTSNING AV VARKEN KLÄDER, KROPP ELLER HEMMET FÖR ÖVRIGT. Är mycket imponerad(!)  🙂

mini Picasso

Fin teknik

Läraktig elev

En mycket läraktig elev. Koncentrerad och intresserad. Han har minsann en kreativ ådra min son. Dessutom en teknik som gjorde mig multi förvånad. Att dessutom iförd en vit tröja (bra drag där mamman!) klara av att hålla sig ren hela skapartiden igenom… Det tror jag minsann inte ens att självaste Pablo Picasso behärskade  😉

Några av dagens alster

Här är några av dagens alster… Jag har gjort en av dem. Och det här gången kan jag i ärlighetens namn säga att den verkligen inte är den finaste(!) De andra tre känner jag mig mycket sugen på att rama in och sätta upp på väggen. Verkligen fina konstverk(!) Memorera dessa och kom ihåg vart du såg dem först. De kan bli dyra i framtiden  😉

Faktum är att denna kreativa skaparglädje även har varit ett led i en mycket framgångsrik kurering av den lilla magsjuka Picasso idag. Mysigt med lite lugna aktiviteter att ägna sig åt med sitt barn måste jag säga(!) Nu hoppas vi bara att magsjukan fortsätter att hålla sig borta. Bakslag känns onödiga(!) Vi rider gärna vidare på denna goa, sköna känsla som vi har i våra kroppar just nu(!)  🙂

Frisyrglädje

Idag har lilla jag varit hos världens bästa Corinna på Toni & Guy och friserat mig. Hade tänkt mig en fräsch kapning inför lillebrors ankomst och jag är mycket glad att jag var så ivrig som jag var med att boka tid… Vem som helst med lite tålamod hade ju hållt ut några veckor till. Men IBLAND är det tur att jag inte bär på den egenskapen(!) Det var nämligen så att hon bar på en likadan mage som jag gör för tillfället… Med en liten kille därinne och BP 9/5 och skulle bara jobba fram till tisdag nästa vecka(!) Tur ska man ha ibland(!) Det tackar jag för, var så otroligt nöjd förra besöket jag var hos henne. Med den känslan i bagaget (och en ny hårfärg mot vad jag hade då stegade jag iväg dig med långa benet före).

Med Corinna smilet på läpparna :-)

Med det nöjda Corinna-smajlet på läpparna stegade jag även därifrån… Med den fortfarande ovana hårfärgen men med en fräsch och skön klippning. Färgen har blivit ljusare sen färgningen av naturliga skäl. På denna bild i detta ljus ser den ju även mer orange-röd än något annat ut….

v.33

En ny mamma har jag på nåt sätt blivit sen i torsdags… En ny mamma som snart ska få ett nytt barn… Bli tvåbarnsmamma… Ja, då ska man nog se sofistikerad och mogen ut som ovan… 😉

Det är roligt med förändringar. Även fast det kan ta ett tag innan man kommer in i dem och tycker att det känns rätt och bra på det nya sättet. Jag är glad att jag nu har provat på livet som brunhårig. Det har jag länge velat testa. Detta har dock fått mig att inse (och ja, jag vet att jag inte ens har haft den här färgen en vecka än så det kan vara för tidigt att sia om, MEN) att jag känner mig hemma som blondin! En bortamatch är dock nyttigt ibland… think outside of the box…. Det växer man av tror jag. Nu ska jag leva med denna hårfärg ett tag och kanske kommer jag att känna mig hemma i den här zonen så småningom… We will see…  🙂  Känner mig iallafall lite som en ny människa, men dock fortfarande med samma bukomfång och annan krallighet tack vare mitt havande tillstånd  😉

spänne i rätt färg(!)

Detta var väl en underlig bild kan tyckas… Vad jag försökte få med här var den otroligt välpassande hårnålen som hittades likadana i drivor i min sminkväska efter denna hårfärgning. Så nånstans var det nog ändå meningen att jag skulle ha denna hårfärg nån dag. Denna hårnål är för övrigt något som min, ja, i detta fall världens sötaste man har ifrågasatt varför jag inte bär oftare på detta sätt i håret. Det är då jag tycker att du är som finast i håret när du har så har han meddelat vid ett flertal tillfällen. I yngre år när vi träffades och första åren av vårat förhållande hade jag nog så ganska ofta faktiskt. Men nu händer det inte alls… Men det ska bli ändring på det nu… Nu när jag har så otroligt välmatchade hårnålar att sätta i håret dessutom(!) Vad gör man inte för sitt livs kärlek?!  🙂

Tröstätande i skitvädret

Det är nån som verkligen har missuppfattat att vi flyttat dryga 2h fågelvägen söderut från Stockholm för att få njuta av ett lite bättre klimat än det som brukar bjudas i Sverige om du frågar mig som inte är någon vintermänniska. Här ska det normalt vara snö ca 2 veckor/vinter och resten barmark… Det är lite min melodi… Men nu har det liksom slagit slint FULLSTÄNDIGT med värsta vintervädret i mars. Kallt och snö i drivor… Det hör inte hit(!) Nu töar det TACK O LOV bort igen… plaskigt och härligt(!) Denna söndag har gått lite i tröstätandets tecken då mamman i denna familj blev fullständigt gråtfärdig av att titta ut på ytterligare ett riktligt snöfall vid uppvaknandet idag. Dessutom med fina minnesbilder från prinsessan Lilians begravning i ett vårvackert Stockholm på näthinnan… Skärpning Frankfurt(!)

Quit this shit(!)

Nej men god morgon… NOT(!)

Svullofrukost

Svullofrukost ala Amerika med härligt flottiga pancakes indränkta i lönnsirap är man liksom bara värd en sån morgon(!)

Fortsatt amerikansk svulloanda

Och sen fortsatte dagen i amerikansk svulloanda med en smaskig lunch på Chicago Meatpackers med bästa svenska grannarna… Det var vi värda(!) Och sen går man och undrar över vart alla extrakilon på vågen kommer ifrån…  😉

Barnunderhållning på hög nivå

Barnen var också väl underhållna och lyckliga tack vare de fina grannarnas artilleri av medtagen filmunderhållning och godis efter maten. Allt är ju så otroligt trevligt med glada och nöjda barn(!) Bra där finaste grannarna(!) På denna restaurang finns dessutom en häftig tågbana i taket som barnen gladeligen och högljutt följer och kommenterar. GOTT, GOTT, GOTT(!)

Trots väderfadäs en riktigt fin söndag(!)

🙂

Sonen har sagt sitt

Jaha, då var mötet med den brutalt ärliga sonen över efter dagens brutala förändring av hårfärgen… Och i vanlig ordning får man vara beredd på raka rör i form av kritik. Barn är ju så (underbart?) ärliga och så är ju även mitt. Inget lindas in för att låta fint eller inte såra. NEJ NEJ, den brutala sanningen är det enda man får om man ställer en fråga. Så var beredd på svaret(!) Med kuvat huvud hämtades han på Kinderhaus, sur som för det mesta numera när han hämtas och i själva verket vill vara kvar och leka mera. Så det hade nog inte med mitt hår att göra. Men sen höll det kuvade huvudet och surheten i sig i princip hela vägen hem. Det hör inte till vanligheterna. Han brukar tina upp och bli glad så fort vi kommer ut och är påväg hem i vanliga fall trots att han är sur när jag väl kommer och hämtar. Frågade lite lätt efter vägen om han tyckte att mamma såg konstig ut och då gav han ifrån sig knappt hörbara instämmande ljud. Väl hemma tinade han upp och började prata…

Han: Vem är det som har blåst ditt hår så konstigt, mamma?

Jag: Jag har färgat håret. Tycker du att det blev fint?

Han: NEJ! Det är inte fint. Du är äcklig när det ser ut så.

Jag: Jaha…

Ja, nej, men som sagt. Den brutala ärligheten har talat. Sonen har sagt sitt.

Jag älskar dig också din brutalt ärliga, tokiga unge(!)

🙂

Change is not always good(!?)

Ibland blir jag väldigt impulsiv och då kan det mesta hända. Saker som jag ibland också får ångra. Idag är lite av en sådan dag. MEN, förändring är ofta bra ändå på ett eller annat sätt. Så vem vet jag kanske kommer att tycka att även denna change is good… Just nu blir jag mest rädd av att se mig själv i spegeln… (ja, det är mitt utseende som har fått sig en förändring!) Känner inte riktigt igen människan som tittar mot mig i spegeln just nu. Men hon kanske kommer att bli bekant ju mer tiden går… Just nu undrar jag mest vad min son kommer att säga om sin ”nya” mamma. Hans kommentarer är ju priceless nu oavsett vad det än gäller. Helt underbart när han sätter ord på sina funderingar och fantasier… Vad min man kommer att säga? Ja, det ser jag inte så mycket fram emot att höra. Han hade liksom fått nog av brunetter i Madrid igår redan när saker och ting inte riktigt flöt på som det borde ha gjort där. Och just det ja… det är brunett jag har blivit nu HELT PLÖTSLIGT. Ett beslut som togs här imorse hux flux när jag vaknade och såg mig i spegeln. Impulsiv… JA MYCKET(!) Och det är ju ingen hemlighet att min man är mycket förälskad i sin blondin till fru… Sorry baby… But I think the blond will come back soon… Ja, jag hade tänkt mig denna förändring nu med tanke på att mitt hår ändå liksom vill bli mörkt när jag är gravid. Det var samma visa förra gången. Och en utväxt i ett blont hår gör ju ingen människa glad, allra minst mig. Roligare kan man ha än att färga utväxter varje månad… Varför inte rent av prova på att vara mörk som omväxling? Ja, lite så gick funderingarna som ledde till detta beslut… Bra beslut??

Utväxt

Nej, en sån här utväxt som tränger sig på i tid och otid gör ingen människa glad(!) Bort med dig(!)

Varför inte göra något radikalt?

Ja, varför inte göra något radikalt när man ändå är igång…. Hej, du nu ska mitt ljusa hår bli som ditt (TYDLIGEN!) Ja, nog såg hon bra bitchig ut denna donna på kartongen… Lite som jag har kännt mig och känner mig nu under denna graviditet, så det kanske rent av skulle bli alla tiders tänkte jag och i åkte hela färgkartongens innehåll efter konstens alla regler. Cappuccino – gold braun hette färgen… Och ja, jag gillar ju cappuccino dessutom(!)  😉

Ingen återvändo

Ingen återvändo(!) Skräckblandad förtjusning infinner sig i kroppen(!)

Med risk för att skrämma x antal läsare, i allra högsta grad min älskade man, väljer jag trots allt att publicera resultatet av denna impulsiva förändring av mitt utseende…

The new me

MÖRKT

The new mama

The new mama, the new me… Ja, nog blev det en förändring allt, HERRE GUD JA(!) MÖRKT. Matchar säkerligen mitt gravid-bitchiga-jag alldeles utmärkt. Nöjd? Njaee… Just nu blir jag mest rädd när jag ser denna människa i spegeln. Men det kanske kommer att ändra sig med tiden. Och det är hår… dött materia som kan färgas tillbaka igen… Kanske rent av tidigare än vad det var tänkt denna gång. Hade tänkt mig en comeback till blondinlivet till sommaren nämligen. Men just nu saknar jag blondie(!) We’ll see hur detta utvecklar sig(!) Jag gjorde det iaf…  😉

OCH… MAN MÅSTE VÅGA FÖR ATT VINNA ÄR LITE AV ETT MOTTO SOM JAG HAR BURIT MED MIG MER ELLER MINDRE HELA MITT LIV (något som ibland självklart lett och leder till besvikelse, MEN SOM OCKSÅ HAR GETT MIG SÅ MYCKET GLÄDJE, LYCKA OCH FRAMGÅNG I LIVET!)  🙂

Jag tycker att det är otroligt snyggt med brunetter. En förändring som jag tänker närmast på är prinsessan Madeleine som verkligen i mina ögon blev så mycket vackrare när hon gjorde sig mörk. Denna förändring på mig innebar dock INGEN Madeleineeffekt. NO NO(!) Det tycker jag inte(!)

MEN EN FÖRÄNDRING FICK JAG, OCH DET VAR VÄL DET JAG VILLE HA(?!?)

Nej, men en cappuccino på det här kanske?! (Ja, för denna färg ser väl inte ut som nån cappuccino!?)

🙂