Supportive wife (and son?)!

Idag var det dags för ett event som mannen och pappan i familjen har sett fram emot en tid. Frankfurt Lufthansa Halvmarathon. Väderprognosen har tidigare i veckan sett illa ut med i princip regn hela helgen. Men regnet har lyst med sin frånvaro och solen har däremot visat sig över förväntan samt grader över 10 strecket. Så med detta lovande väder ville vi naturligtvis ut och titta och heja på pappsen när han kämpade runt de dryga 2 milen i södra delarna av Frankfurt. Eller ja, det där är ju egentligen en sanning med modifikation. Den lille herren var absolut inte sugen på att gå ut och heja på pappa. ”Jag tycker inte att det är roligt att titta på när pappa springer. Det kan du göra” var vad jag fick till svars vid morgonens förhandling. Supportive son? Nej, verkligen inte. Men med viss muta om glass på stan i samband med detta event så följde han ändå med på noterna tillslut och av bar det ner mot stan….

Hyffsat fint för att vara heldagsregn

Trevligt väder nere vid Main

Vi placerade oss på 1 mils gränsen och stod fint parkerade där med god sikt och i alldeles lagom god tid för att se de första spännisarna passera på den distansen.

Supportivs son(?!)

Vi och vi förresten. Såhär såg den lille herren ut efter 10 minuters promenad. Supportive son(?) Ja, han var ju iallafall där(!)   🙂

Supportive wife(!)

The supportive wife tog iallafall sitt ansvar och tjoade och hejade glatt  🙂

Åter från drömmarnas land i rättan tid

Och tro det eller ej men i rättan tid kom han åter från drömmarnas land the supportive son. Ca. 5 min innan pappan dök upp i sikt reste han sig upp i vagnen med orden: ”Vart är min pappa?” Sen satt vi som förstelnade av koncentration för att hålla koll och se den hurtiga löparen i familjen svischa förbi oss  🙂

Bästa bilden på halvmaralöparen in action

Att detta sen blev det bästa kortet på halvmarathonlöparen känns ju otroligt sorgligt. Ja, han var ju så snabb så han svischade ju liksom in och befinner sig när kortet tas ungefär mitt bakom den stora bilen. Illa(!) Kan iallafall meddela samtliga att det var en mycket pigg och fräsch man efter en mils löpning(!)  😀

Före.

Pigg och fräsch var dock allt annat än vad han såg ut imorse till frukosten innan avfärd mot starten(!) Det fanns stunder då jag kände mig orolig över att jag inte ens skulle få hem honom levande efter detta lopp(!)

Piggare och fräschare efter 2 mil än innan(!)

Att han sen såg ut såhär efter dryga 2 mils löpning, ja, vad säger man? Piggare, mer levande och fräschare efter loppet än innan(!) JA, det tyder ju på vilken fantastisk athlete han är min man(!)  😉

BRA JOBBAT ÄLSKLING(!) STOLT ÖVER DIG(!) (Och över mig själv som gick hela vägen med vagnen fram och tillbaka! Ja, det hör minsann inte till vanligheterna nuförtiden! Numera när jag försöker mig på en promenad så uppstår något som kan liknas vid sammandragningarnas julafton i livmodern och det är ju inte helt ljuvligt så det vill jag gärna undvika!) Ont i fötterna fick jag dessutom och beklagade mig lite över detta tills jag funderade lite över vem det var som hade sprungit halvmaran idag och inte och kom fram till att DET VAR JU INTE JAG(!) Dessutom 2,1 mil på 1 h 41 min, DET ÄR JU FÖRJÄVLA BRA DET(!) Ska vara tyst om mina fötter och krämpor resten av dagen nu(!)  😉

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s