Sonen har sagt sitt

Jaha, då var mötet med den brutalt ärliga sonen över efter dagens brutala förändring av hårfärgen… Och i vanlig ordning får man vara beredd på raka rör i form av kritik. Barn är ju så (underbart?) ärliga och så är ju även mitt. Inget lindas in för att låta fint eller inte såra. NEJ NEJ, den brutala sanningen är det enda man får om man ställer en fråga. Så var beredd på svaret(!) Med kuvat huvud hämtades han på Kinderhaus, sur som för det mesta numera när han hämtas och i själva verket vill vara kvar och leka mera. Så det hade nog inte med mitt hår att göra. Men sen höll det kuvade huvudet och surheten i sig i princip hela vägen hem. Det hör inte till vanligheterna. Han brukar tina upp och bli glad så fort vi kommer ut och är påväg hem i vanliga fall trots att han är sur när jag väl kommer och hämtar. Frågade lite lätt efter vägen om han tyckte att mamma såg konstig ut och då gav han ifrån sig knappt hörbara instämmande ljud. Väl hemma tinade han upp och började prata…

Han: Vem är det som har blåst ditt hår så konstigt, mamma?

Jag: Jag har färgat håret. Tycker du att det blev fint?

Han: NEJ! Det är inte fint. Du är äcklig när det ser ut så.

Jag: Jaha…

Ja, nej, men som sagt. Den brutala ärligheten har talat. Sonen har sagt sitt.

Jag älskar dig också din brutalt ärliga, tokiga unge(!)

🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s